Bourrasque

Foto: © Bill Stickney Mogens Rasmussen Cassandra Luckhardt Leif Henrikson

16 april 1990 firade Drottning Margarethe av Danmark sin 50-åsdag. Till detta tillfälle bildades gambaensemblen Bourrasque, av Leif Henrikson och Mogens Rasmussen, för att framföra musik av William Brade och Thomas Simpson ur den två år tidigare upptäckta Flensburgsamlingen. Bourrasque gjorde även en CD-inspelning med denna musik samma år.

Detta var början till en lång rad konserter i Danmark och Sverige för Bourrasque. Ensemblen har framfört verk av de stora 1600- och 1700-tals tonsättarna och rosats för sin samspelthet, sin virtuositet och sitt uttrycksfulla spel.

De har under 2000-talet även framfört nyskriven musik där flera av verken tonsatts direkt för ensemblen. Bourrasque har framträtt i både dansk och svensk radio. Henrikson och Rasmussen har spelat in en CD-skiva med musik av Sainte Colombe utgiven på Alice Musik (ALCD 016). Inom kort släpper Bourrasque en CD med månaderna av Christopher Simpson för tre gambor och orgel.

Ensemble Bourrasque, Wallenbergssalen Linköping 2002

Det var utomordentliga ensemble Bourrasque som framförde musik från 1600-talet och de allra senaste åren. Först Henry Purcell. Fem fantasior öppnade portarna till den särpräglade och fascinerande, melodiska och harmoniska värld som Purcells musik utgör. Här visade de fyra gambaspelarna sin kapacitet, lugnt måttfullt, med så att säga lätt hand och i tätt samspel.som skyr individuell briljans, gav man gestalt åt rikedomen i denna musik[...].
Avslutningsnumret, av norskan Maja Solveig Kjelstrup Ratkje, angavs ha varit - som det heter nu för tiden - en utmaning för både tonsättare och ensemble, som tillägnats verket, Mouth River Echoes[...].
Rimligtvis är verket svårspelat. Den tekniska skicklighet, den koncentration och det samspel som präglat konserten tidigare fanns i än rikare mått i avslutningsstycket.

Östgöta Correspondenten, Per Olov Backman 7/9 - 2002

Bourrasque, Rundetårn Köpenhamn 2001

Traditionel og ny musik for gamber mødes. Og i hvert fals hos den norske komponist Maja Ratkje uppstår det noget man ikke har hørt mage till før[...].
Her, mere end i noget andet av de nye værker, oplevede man en musik, der på den ene side var tætpakket med ideer - også langt ud over sele det at eksperimentere med gamber i et nutidigt tonesprog - og på den anden side også viste en rent ud blændende fornemmelse for, hvad de sagtmodige strengeinstrumenter kan bringes til at sige. Bedre kunne koncertprojektet her ikke begrundes.

Berlingske Tidende, Jakob Levinsen 11/10 - 2001